Har satt på Pingu, lugnet infaller. Filip har blivit lite mera intensiv. Om man ropar på honom så springer han åt andra hållet så fort han kan (här finns det ganska stora ytor att springa på, så det kan vara en stunds jagande innan overallen är på). Han svarar nej på allt man frågar, och det krävs mer fostran nu. Det är nu mammarollen känns verklig:) En mamma är alltid där och ställer upp, hon är självklar för en liten kille, som enligt honom själv är medelpunkten på jorden.
Så jag njuter av min lugna Pingu-stund. Lillebror sparkar i magen. En av de underbaraste känslor som finns! Vecka 24 nu...fort går det!
Igår var det full fart här hos mamma och pappa. Pappa hade konferens och julbord för en grupp, så mamma och jag fixade med maten i köket. Det blev så mysigt! Vi hade julbordscatering på kvällen, så då passade vi på att äta julbord. Nu står jag mig till nästa fredag, och gott var det!